fredag 25 april 2008

Husbond är sjuk

Något som är väldigt viktigt när någon är sjuk är att det finns någon som tar hand om den som är sjuk. Om det inte fanns det skulle den som var sjuk behöva skaffa havre och mjölk själv vilket skulle tära väldigt mycket på den sjukes hästkrafter och fördröja sjukdomsförloppet.

Tur då att husbond har mig som kan hjälpa honom nu när han blivit sjuk. Jag kan i och för sig inte skaffa föda åt honom eftersom han har förbjudit mig att använda sitt kreditkort men jag kan alltid hjälpa honom på andra sätt. Jag kan till exempel stoppa om honom när han går och lägger sig:


och jag kan ge honom medicin som han har i skåpet men är lite för sjuk för att hämta själv:


Nu kanske ni undrar vad jag får ut av det här och att det kanske verkar lite väl uppoffrande att bara slava för någon som är sjuk hela tiden. Men förutom att jag gör min husbond friskare gör jag också mitt livsklimat lite bättre eftersom husbond och jag faktiskt bor tillsammans och inte minst gör jag hela samhället lite bättre eftersom husbond snart kan stå på benen igen och dra sin vagn till spiltan.

Och så är det så gnäggans gott att sniffa medicin förstås.

fredag 18 april 2008

Husbond och jag


Ingen häst är riktigt hel på insidan utan en husbond som tar hand om den på utsidan. Min husbond och jag har ett väldigt bra förhållande till varandra nuförtiden och jag får uppmärksamhet och havre och tak över huvudet allt som en häst kan begära. Tidigare var det dock inte lika bra emellan oss eller vi träffades i varje fall inte lika ofta. På grund av husbonds höga krav på platseffektivitet låg jag mest på en säck på golvet och tittade in i väggen.


Det här var en lite tråkig tid för mig och eftersom jag inte hade någon blogg kunde jag inte uttrycka mig om det heller! Nu är allt i alla fall mycket bättre och husbond verkar ha sänkt sina krav väldigt mycket! Här äger jag ovanpå teven:

och här äger jag i garderoben (med hatt):


Husbond låter mig vara nästan var som helst! Det gör mig väldigt glad att han lagt manken till mig på det här sättet. Jag ska återgälda det genom att vara en bättre häst än någonsin!

En dag i mitt liv

Idag var en ganska vanlig dag i mitt annars så ovanliga liv eftersom jag ju är en häst.

Jag gick upp tidigt i morse för att jag kände mig manad att rykta mina konstnärliga sidor lite mer. Det var längesen men jag vet att jag har talang innerst inne den måste bara komma fram också. Här är jag när jag tar min morgonkaffe och skissar på ett självporträtt.

Jag har hämtat ganska mycket inspiration från mina två favoriter Chagall och Matisse. Särskilt Chagall kunde måla hästar väldigt fint utan att de blev liksom sådär förutsägbara. När man målar måste man se in i själen på det man målar tycker jag. Såhär blev dagens skörd:


Husbond tyckte att den var så fin att han satte upp den på kylskåpet!


När jag skrittat ut ur konstens spilta brukar jag sitta och jamma en stund. Om det är någonstans jag känner mig riktigt trygg så är det gnäggandes bakom gitarren. Jag passade på nu eftersom husbond inte var hemma att verkligen leva ut alla mina hästiga känslor.


Och så går en dag i mitt lilla liv.

onsdag 16 april 2008

Såhär är det


Hej det är jag som är Hästenshästen! En ung och som vissa kallar det lovande häst på nio havreskördar. Till en början så var jag lite tveksam till att starta en blogg. Jag tänkte att om man nu ska blogga så måste man ha talang! Men så tog jag några svängar runt internet och nu känner jag mig mycket lugnare.

Jag tänkte skriva här om mina tankar och känslor något som är mycket viktigt för en häst. För de som läser som inte är häst vill jag också försöka ge en inblick i vad det är att vara häst idag. Det är nämligen inte så enkelt som man kan tro och det finns sjukt mycket som är sjukt i samhället.

Men framför allt vill jag försöka skildra mitt inre själsliv där allt spännande pågår. Jag hoppas att ni ska få mycket häst för pengarna! Eftersom ingen häst kan skådas givet i munnen och ingen solros kommit till utan ett frö tänkte jag så småningom också berätta om hur jag blev till och var jag bor och hur har jag egentligen blivit den jag blivit.

Men nog med gnägg om det nu och åter till havret som jag brukar säga. Vi ses!