Jag och Taikonaut Agnes

Som många av er som läser den här bloggen troget vet har jag en lång och trogen passion för musik. Egentligen kan man väl säga att jag är allätare eller i mitt fall växtätare även fast det finns viss sorts musik som jag inte gillar lika mycket som annan musik eftersom texterna inte är särskilt hästpolitiskt korrekta. Jag tänker främst på sån musik där hästarna framställs i dålig dager ta till exempel bandnamnet Neil Young & Crazy Horse. Varför är hästen nu så galen och inte Neil Young. Jag tror Neil Young är den som är galen egentligen fast han projicerar all sin galenhet på den stackars hästen som är den som får ta stryk. Det är viktigt att komma ihåg sånt här i ett samhälle där hästar får mindre och mindre medieutrymme samtidigt som spiltorna blir fler och fler.

I alla fall så har jag haft glädjen att vara med på en låt som min husbonds band har gjort vilket gör mig stolt och gnäggans glad. Tyvärr tyckte inte husbond att min röstklang var tillräckligt bra den var liksom för djurisk sa han så han lade något slags metallfilter på den. Jag tycker att sånt är fusk egentligen man ska ju spela på fullblodiga instrument men jag är inte den som säger emot husbond i första taget och dessutom hade han väldigt goda morötter med sig. När han sen ville dedikera låten till mig var det liksom inget gnägg om saken.

Det är alltså jag som sjunger i slutet och liksom sätter mitt hovavtryck på låten. Hoppas ni gillar detta stycke musik från ett stycke hästs hjärta.

Lyssna här eller ladda ner här.

Hästföräldrar på besök

Inte så ofta men ibland får man besök och i helgen var det husbonds föräldrar som hälsade på i vårt gemensamma stall. Man kan ju inte kalla dem svärföräldrar eftersom jag inte är husbonds partner utan bara hans häst så jag kallar dem för hästföräldrar istället. Jag känner i alla fall för dem som jag tror att en häst som inte är häst skulle för sin husbonds föräldrar om den hästen inte vore häst utan människa.

I början var det en lite stel tillställning partyt ville liksom inte sätta igång. Mamman och pappan satt i ett hörn och skvallrade och husbond satt lite för sig själv och spelade Wii. Husbond hade mockat hela lägenheten i förväg vilket kanske var en anledning till att han kände sig obekväm och inte riktigt hemma i den när de kom.

Men när alla fick lite mjöd i sig blev det mycket piggare. Det var förresten hela anledningen till att föräldrarna hade kommit förbi de här avlägsna betesmarkerna fick jag senare höra. Husbond brukar nämligen inte undanhålla saker för mig utan berättar dem gärna vilket kan bli lite tröttsamt men är också en anledning till vår speciella relation.

Efter tillräckligt mycket mjöd blev det värsta kramkalaset där också jag deltog. Här är några bilder:

Det är alltså husbond längst till höger husbonds mamma till vänster och jag så att säga i nedre högra hörnet. Som ni ser är det gnäggans trevligt och alla verkar uppskatta mitt sällskap.

Här är husbonds far som brister ut i ett skratt över ett skämt jag drog. Tyvärr skrattar han lite för häftigt på just det här kortet så att jag inte kan ställa in mig i en lugn hästpose. Och nej jag kan inte återge skämtet det är så att säga under mankhöjd. Vi hade druckit mycket mjöd då också och kanske minns jag det inte riktigt.

Överlag var det en väldigt trevlig helg och jag fick visa mig från min mest flockvänliga sida. Till nästa gång jag träffar folk skulle jag dock vilja träffa folk av min egen sort det vill säga kanske inte föräldrar utan hästar istället. Det blir trots allt lite jobbigt med människor i långa doser eftersom de är så likadana allihop.

Hur jag fick min första make-over

Uppmärksamma läsare kanske har konstaterat att allas er hästenshäst inte varit så närvarande på bloggen på sistone. Det är nämligen så att jag varit på semester. Och inte vilken semester som helst utan en speciell mode-semester!

En regnig lördag för lite över en månad sedan gjorde husbond i ordning en korg åt mig och satte mig vid några främmande människors dörr. "Åh nej! Here we tölt again" var liksom min första tanke men sen blev det mycket mysigare än man kunnat tänka sig! De främmande människorna visade sig vara ett samboende par med kläder och design som specialiteter. Husbond hade uppenbarligen haft en viss baktanke med det hela.

Det dröjde inte länge förrän jag fått en helt ny outfit. Gnägga högt åt min nya look: James Dean på semester-hästen!


Kläderna består av dels en t-shirt blå som himlen i juni ungefär och dels ett par väldigt snygga boxerkalsonger. Också de blå fast lite mörkare... jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska jämföra dem med men tänk er en ännu mörkare himmel fast ändå inte riktigt nattsvart. Eller så kan ni ju titta på fotona förstås.

Den nya looken drog verkligen blickarna till sig när jag hoppade runt i hagarna i grannskapet!


Jag tror inte riktigt att man anade vad det var för grant som flög förbi (jag kan hoppa väldigt snabbt och högt när jag vill). Fotograferna försökte fånga mig i flykten men det är uppenbart att jag är alldeles för snabb och talangfull.


Hästhoppningen är en alldeles separat del av mitt liv som kräver en mycket längre historia.

För er som nu vrider era hovar av rädsla för att jag gjort mig av med min fina tunika (den som tidigare var lite av mitt signum) kan jag bara lugna er med att den kommer tillbaka det är liksom bara sommar nu och man behöver ombyte. En häst kan inte trava i samma kläder under alla årets årstider precis som en orm inte kan ha samma skinn på sig jämt.

Ja så gick det till när jag fick min första make-over. Varma sommarhälsningar från allas er hästenshäst!

Husbond är sjuk

Något som är väldigt viktigt när någon är sjuk är att det finns någon som tar hand om den som är sjuk. Om det inte fanns det skulle den som var sjuk behöva skaffa havre och mjölk själv vilket skulle tära väldigt mycket på den sjukes hästkrafter och fördröja sjukdomsförloppet.

Tur då att husbond har mig som kan hjälpa honom nu när han blivit sjuk. Jag kan i och för sig inte skaffa föda åt honom eftersom han har förbjudit mig att använda sitt kreditkort men jag kan alltid hjälpa honom på andra sätt. Jag kan till exempel stoppa om honom när han går och lägger sig:


och jag kan ge honom medicin som han har i skåpet men är lite för sjuk för att hämta själv:


Nu kanske ni undrar vad jag får ut av det här och att det kanske verkar lite väl uppoffrande att bara slava för någon som är sjuk hela tiden. Men förutom att jag gör min husbond friskare gör jag också mitt livsklimat lite bättre eftersom husbond och jag faktiskt bor tillsammans och inte minst gör jag hela samhället lite bättre eftersom husbond snart kan stå på benen igen och dra sin vagn till spiltan.

Och så är det så gnäggans gott att sniffa medicin förstås.

Husbond och jag

Ingen häst är riktigt hel på insidan utan en husbond som tar hand om den på utsidan. Min husbond och jag har ett väldigt bra förhållande till varandra nuförtiden och jag får uppmärksamhet och havre och tak över huvudet allt som en häst kan begära. Tidigare var det dock inte lika bra emellan oss eller vi träffades i varje fall inte lika ofta. På grund av husbonds höga krav på platseffektivitet låg jag mest på en säck på golvet och tittade in i väggen.


Det här var en lite tråkig tid för mig och eftersom jag inte hade någon blogg kunde jag inte uttrycka mig om det heller! Nu är allt i alla fall mycket bättre och husbond verkar ha sänkt sina krav väldigt mycket! Här äger jag ovanpå teven:

och här äger jag i garderoben (med hatt):


Husbond låter mig vara nästan var som helst! Det gör mig väldigt glad att han lagt manken till mig på det här sättet. Jag ska återgälda det genom att vara en bättre häst än någonsin!

En dag i mitt liv

Idag var en ganska vanlig dag i mitt annars så ovanliga liv eftersom jag ju är en häst.

Jag gick upp tidigt i morse för att jag kände mig manad att rykta mina konstnärliga sidor lite mer. Det var längesen men jag vet att jag har talang innerst inne den måste bara komma fram också. Här är jag när jag tar min morgonkaffe och skissar på ett självporträtt.

Jag har hämtat ganska mycket inspiration från mina två favoriter Chagall och Matisse. Särskilt Chagall kunde måla hästar väldigt fint utan att de blev liksom sådär förutsägbara. När man målar måste man se in i själen på det man målar tycker jag. Såhär blev dagens skörd:


Husbond tyckte att den var så fin att han satte upp den på kylskåpet!


När jag skrittat ut ur konstens spilta brukar jag sitta och jamma en stund. Om det är någonstans jag känner mig riktigt trygg så är det gnäggandes bakom gitarren. Jag passade på nu eftersom husbond inte var hemma att verkligen leva ut alla mina hästiga känslor.


Och så går en dag i mitt lilla liv.

Såhär är det

Hej det är jag som är Hästenshästen! En ung och som vissa kallar det lovande häst på nio havreskördar. Till en början så var jag lite tveksam till att starta en blogg. Jag tänkte att om man nu ska blogga så måste man ha talang! Men så tog jag några svängar runt internet och nu känner jag mig mycket lugnare.

Jag tänkte skriva här om mina tankar och känslor något som är mycket viktigt för en häst. För de som läser som inte är häst vill jag också försöka ge en inblick i vad det är att vara häst idag. Det är nämligen inte så enkelt som man kan tro och det finns sjukt mycket som är sjukt i samhället.

Men framför allt vill jag försöka skildra mitt inre själsliv där allt spännande pågår. Jag hoppas att ni ska få mycket häst för pengarna! Eftersom ingen häst kan skådas givet i munnen och ingen solros kommit till utan ett frö tänkte jag så småningom också berätta om hur jag blev till och var jag bor och hur har jag egentligen blivit den jag blivit.

Men nog med gnägg om det nu och åter till havret som jag brukar säga. Vi ses!